I en nybyggd fastighet är det vanligt att inomhusluften känns irriterande och har en obehaglig lukt. Detta beror på ämnen som sprids (emitteras) från byggnaden såsom t ex terpener från trä, lösningsmedel i färger, olika ämnen i lim, lack, fogmassa, rengörings- och polermedel mm. Med tiden avklingar i regel emissionerna och obehagen försvinner.
Men i andra fall utgör emissioner en olägenhet som det är viktigt att åtgärda. Till exempel:
- Klorfenoler som använts vid träimpregnering kan omvandlas till kloranisoler som avger en stark, mögelliknande lukt.
- Träskyddsmedel som kreosot och andra tjärprodukter innehåller illaluktande och hälsovådliga polycykliska aromatiska kolväten (PAH).
- Ämnen i golvlim som används för limning av plastmatta på betonggolv, samt mjukgörare (ftalater, TXIB mm), kan frigöras eller brytas ner bl a till olika alkoholer beroende på lim och mjukgörare.
- Mikrobiellt angripet material kan avge olika ämnen i gasfas (mVOC) och fast fas (toxiner, proteaser mm).
Ofta är emissionsproblemen fuktrelaterade. Vid saneringsarbetet är det viktigt att materialen torkas, men lika viktigt är att komma ihåg att de nya ämnen som bildats inte försvinner vid uttorkningen utan stannar kvar i konstruktionen och riskerar att fortsatt spridas till inomhusluften.
Det är värt att påpeka att emissionerna inte alltid kan påvisas genom mätning ens med avancerade kemiska-analytiska metoder. Att det ändå föreligger emissionsproblem märks genom att inomhusluften har en obehaglig lukt eller att man helt enkelt mår dåligt av att vistas inomhus.